Till att börja med tyckte jag inte det var kul med bloggar alls. Begrep inte vad det skulle vara bra för, men gjorde en till vovven och en till mig i alla fall. Grupptryck utan påverkan. Det är grejjer det. Och nu....
Jag har fått en bloggkompis minsann. Åtminstone tror jag det. Det ger sig. Jag satt och slöläste bloggar och ramlade in i hennes och började läsa. Hon bor i Ohio, är svenska och saknar svenska prylar, precis som jag och barnen gjorde när vi bodde i Belgien för en livstid sedan. Ena Bloggen och Andra bloggen
Nå, kul är det.
Det är lite häftigt med internet egentligen. Man "träffar" folk man aldrig hade mött annars, jag kan hålla kontakt med ex-släktingar på andra sidan jordklotet... polare i Japan osv i all oändlighet. Man kan läsa nyheter i Göteborgs-Posten samtidigt som man bor i Skåne.. man kan prata gratis med ex-svåger och kusin i (tror jag) Los Angeles.
Man kan sköta sina bankaffärer, beställa prylar från vart som helst i världen.
HA!, jag minns när det var ett äventyr att ta bussen till Göteborg, 2 1/2 mil och skolresan gick till Borås Djurpark. Det var tider det. Raketost-tider... nä, Raket-ost var tidigare ändå. Raket-Ost och Sv/v TV. WOW. Ljuva nostalgi.
Fy, vad gammal jag känner mig helt plötsligt.
Fast gammal är ett relativt begrepp, så även ung, men ve den dag någon kallar mig UNGDOMLIG. Blä, då ger jag upp och köper hatt.
Carpe Diem
Marvin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar